Den himmelske Fadern talar

Uppsyningarna av Vår Fru i Heede

1937-1940, Heede, Ems, Tyskland

Det är kvällen den 1 november 1937, på Allhelgona. Maria Ganseforth (född 30 maj 1924) och hennes syster Grete (född 12 januari 1926) från Heede har bedit Toties-Quoties indulgensen för de avlidna denna kväll. Under en paus i bönen står de bredvid tornentran på norra sidan om sockenkyrkan. Grete tittar på gravarna på den intilliggande kyrkogården och märker ett ljust skimmer mellan två livsträd, ungefär tre fot ovanför marken, och kort därefter en lysande kvinnlig figur. Förskräckt viskar hon till sin syster: "Jag tror att Jungfru Maria stod där." Mary svarar spontant: "Du måste vara galen, du kan inte se Jungfru Maria!" Därefter går båda systrarna in i kyrkan igen för att fortsätta bönen för de fattiga själarna. Den här kvällen ser också Anni Schulte (född 19 november 1925) och Susanne Bruns (född 16 februari 1924) från Heede den märkliga visionen på kyrkogården där. Adele Bruns (född 22 februari 1922), som oroligt håller sig tillbaka och rådfrågar att gå hem, ser inget ovanligt.

"Du är galen!" - Dessa ord kommer seende barnen i Heede höra många gånger. Den ganska sensationella händelsen i Heede skedde nu mer än 50 år sedan, men det finns fortfarande tvivel om pålitligheten av uttalandena. De var mellan 11 och 14 år gamla vid tillfället. Även deras mödrar tror att barnen blivit offer för en sinnesvillfarelse. Johannes Staelberg, som var pastor i Heede från 1930 till 1937, är också skeptisk. Han kommer lämna Heede det år då visionen skedde. Hans efterträdare från 1938 till 1966 är pastorn och spirituella rådgivaren Rudolf Diekmann.

Redan på kvällen den första visionen går fru Ganseforth till pastor Staelberg. Prästen noterar senare: "På Allhelgonakväll 1937, omkring klockan 20:15, kom fru Ganseforth och meddelade att hennes barn sett Jungfru Maria på kyrkogården. Men jag svarade inte." Fru Ganseforth ger följande beskrivning av samtalet: "Pastor Staelberg sade inget alls. Han stod framför mig med armarna korsade och tittade rakt ut. Då sa jag: Det kan inte vara, Jungfru Maria kan inte komma ner från himlen och stå på kyrkogården! Prästen svarade då: 'Vi vet det inte, vi måste se.'

Från den 1 till den 13 november 1937 ser Anni Schulte, Grete Ganseforth, Maria Ganseforth och Susanne Bruns visionen varje dag. De ser, som de själva fast och säkert påstår, Jungfru Maria. Hon skulle stå ungefär en meter ovanför marken på en blåvit moln. På Hennes huvud bär hon en gyllene krona. Ett vitt slöja faller från Hennes huvud på båda sidorna ner till molnet. I Vänster hand sitter upprätt det lille Jesusbarnet, klädd helt i vitt. Han håller i sin höger hand en gyllen kul som har ett gyllene kors utstickande.

Tvivel råder bland präst och många bybor i Heede, även de närmaste släktingarna till barnen. Men de svarar med övertygelse: "Ni kan säga vad ni vill, vi har sett Jungfru Maria." Barnen håller fast vid sina påståenden under årens lopp. Med några avbrott fortsätter visionerna fram till november 1940, då de ser Jungfru Maria, oftast tillsammans med barnet Jesus, i omkring 105 dagar.

Kort rapport från pastor Diekmann om uppenbarelserna i Heede

Det cirkulerar alla slags falska ryktesspridningar om uppenbarelserna i Heede. Eftersom man endast kan motverka sådana rykte med sanningen, tillhandahåller jag er följande kort rapport som är sanningsenlig. Inget kyrkligt domslut förväntas därmed.

Den 1 november 1937 såg fyra flickor från Heede i åldrarna 12 till 14, Anni Schulte, Grete Ganseforth, Maria Ganseforth och Susi Bruns, uppenbarelsen. Uppenbarelseplatsen ligger cirka 35 meter norr om kyrktornet mellan tre livsträd (cypresser) i kyrkogården runt den år 1485 byggda sockenkyrkan. Barnen beskriver enigt uppenbarelsen på följande sätt: Cirka 1 m ovanför marken står Jungfru Maria. Under henne är det ett blåvitt moln. Hennes fötter syns inte. På huvudet bär hon en rikligt prydd guldkrona utan ädelstenar. Formen stämmer överens med ingen känd tidigare.

Jungfru Maria är klädd i ett vitt kjol, som midjan omges av en snara cirka 1 cm tjock. På huvudet bär hon ett opakt slöja, delvis dolt av kronan, av vit färg. Håret syns inte. Kjolen och slöjan faller lodrätt i några veck ned till molnet. Ärmarna på kjolen når ner till handleden med cirka dubbel armbredd. Kjol och slöja har ingen prydnad. De två ändarna av snaran når ner till cirka 30 cm ovanför molnet på höger sida. I den vänstra hand, som är täckt av slöjan, sitter barnet Jesus. Han bär ett vitt, oprydnat och obältat kjol. Fötterna är obeklädda.

Ärmarna på kjolen når ner till armpiten. Huvudet är oskämt. Barnets hår är blondt, ljuslockigt i toppen, rikligt lockigt nedtill och sträcker sig över öronen. I sin höger hand bär barnet Jesus en guldklot, från vilken ett guldkors sticker ut. Kloten och korset har ingen prydnad. Jungfru Maria lägger sin högra hand ljus på kloten så att korset synligt sticker igenom och upp mellan lång- och ringfingret. Barnen skattar moderns ålder till 19 år, barnets till ett till två år. Moder och barn tittar på barnen. Uppenbarelsen står i en ljus, oval glans som omger Jungfru Marias figur med en bredd av 30 till 40 cm som en lysning utan tydliga strålar. Så visade sig Vår Fru från den tiden fram till 3 november 1940 på kortare och längre intervall i totalt över 100 dagar. Ansiktsuttrycket var allmänt vänligt, ibland leende, ibland allvarligt, särskilt tidigt år 1940.

Under bönesånger och när barnen gjorde korstecknet samt på Marias namnsdag då de sa "Vi gratulerar dig till din namnstagning!", blev uppenbarelsen mer ljusande och vänlig. På andra dagen, Allhelgona 1937, och på långfredagen 1938, visade hon sig utan barnet Jesus med ett allvarligt uttryck i ansiktet.

De första apparitionerna skedde dagligen från den 1 november till den 13 november 1937. En gång under denna period välsignade Vår Fru barnen, precis som en präst gör det. Den 13 november hade Hon ett särskilt allvarligt uttryck på sitt ansikte. På följande dag, söndagen den 14 november 1937, tidigt om morgonen, fördes barnen till Statens Sanatorium och Vårdhem i Göttingen (sinnessjukhus) på sekulära myndigheters inrådan (Gestapo). Under deras vistelse, som varade flera veckor, visade sig barnen vara friska. Försök att påverka dem suggestivt för att avskräcka dem från deras så kallat "avvikande beteende" misslyckades. Barnen togs sedan (dagen före jul) till Marienhospitalet i Osnabrück för en fyraveckors vistelse (för att hämta sig).

I slutet av januari 1938 fick de återvända till Heede. På Marienhospitalet hade fyra likadana klänningar sytts åt barnen, eftersom deras kläder som de använt i sex veckor i Göttingen såg ut efter det. När de togs bort från Heede gav Gestapo dem ingen tid att förse sig med byxor och barna föräldrar vägrade ta något till Göttingen, rättmätigt påstående till Gestapo: "Den som tog barnen till Göttingen bör också se till deras väl." När senare en foto av de fyra barnen i samma kläder publicerades gjorde folk förolämpande kommentarer om denna "uniformering" av de fyra utvalda, eftersom detta "inte gav ett bra intryck." (De som kritiserade på det sättet hade ingen aning om huruvida barnen fått de fyra likadana klänningarna i behovstiden då).

De fyra seende barnen Margarethe (Grete), Susanne (Susi), Annie och Maria

Barnen hade inga apparitioner under sin frånvaro från Heede (förutom de enskilda apparitionerna till Grete G., som prästen först senare fick reda på). Efter deras återkomst fick barnen besöka kyrkan (enligt Gestapo:s instruktioner) och ta vägen genom kyrkogården. De förbjöds dock strikt att besöka apparitionsplatsen i kyrkogården. De höll sig också till detta förbud. (Barnen hade hotats av Gestapo om något sådant skulle hända igen, de skulle tas bort från Heede så långt borta att de inte skulle se sitt hem igen. Barnen var under detta tunga tryck under de följande händelserna).

Dock såg två av barnen - de andra två var frånvarande - apparitionen för första gången efter sin återkomst den 2 februari 1938, från ängarna bakom deras hus, inte långt ifrån kyrkogården, först vid det gamla apparitionsplatsen i kyrkogården. Eftersom Heedes kyrkogård är cirka två meter högre än dess omgivningar syns platsen flera hundra meter bort, särskilt på vintern när träden saknar lövverk. Under tiden hade den tidigare lokala pastorn avgått från sin position för viktiga skäl. (Gestapo hade krävt hans överföring!) Efterträdaren hade ännu inte anlänt. (Denna berättelses författare.) Den kyrklige administrator som då var närvarande i Heede fick veta inget om denna apparition under sin vistelse där.

(Det bör tilläggas att under de första fjorton dagarna av apparitionerna strömmade en ständigt växande flod av människor till Heede, så att den 13 november 1937 troligen var mycket mer än 10 000 främmande i Heede, många av dem hade kommit med fordon av alla slag, några från långt borta. Så fanns en anledning för sig själv att reglera trafik genom polistjänst, men ingen anledning att ta barnen till ett sinnessjukhus under veckor).

Barnen kände en inre drivkraft att bedja varje kväll på ett mindre eller större avstånd från kyrkogården. Kvällen valdes allmänt för detta syfte, eftersom det endast så kunde de hålla sina möten med synsättningen hemliga och eftersom de också hindrades av skola och arbete under dagen. Synsättningarna uppstod i mindre och större intervaller inom tre år.

Barnen såg inte alltid alla synsättningarna, även om de var alla närvarande. Ibland såg bara ett barn den, ibland två, ibland tre, och ibland alla fyra. Barnen undrade om det var deras fel att de inte såg Vår Fru. De kunde dock inte förstå det. Det kan antas att en viss föredragning för enkelt barn bör vara en tröst i lidande och ett incitament till gott.

Ibland såg barnen först en liknelse och sedan Vår Fru, ibland bara liknelsen. En dag såg de Vår Fru stå på kyrkogården från ett avstånd. Därefter frågade de: "Om du är från Gud, kom närmare!" Därpå flytade synsättningarna ungefär 70 meter närmre dem. Under den följande tiden syntes Vår Fru oftare, även närmare husen i Ganseforth och Schulte. Men alltid syntes Hon i området mellan dessa hus och kyrkogården.

Om det fanns en möjlighet för barnen att komma närmre kyrkogården utan fara, så syntes synsättningarna bara när barnen gick närmare kyrkogården, så de alltid leddes tillbaka till kyrkogården, där Vår Fru också senare avskedade sig.

Synsättningarnas varaktighet var från 5 till 30 minuter. Även om synsättningarna syntes på olika platser, hände det aldrig att Hon syntes på flera ställen samtidigt, även om barnen ibland skildes åt och kunde inte kommunicera med varandra. (Ungefär femton olika synsättningsplatser noterades utöver kyrkogården).

Huvudbönplats i Heede

Under de tre år som synsättningarna pågick, har det fastställts med säkerhet att externa eller personliga ingripanden eller inflytande från tredje part inte kunnat ha någon effekt på synsättningen. De kyrkliga överhuvuden och prästerna anställda i Heede under den aktuella tiden höll sig helt utanför saken, så att deras beteende allmänt tolkades som avvisande, även av dem närmast omkring dem.

Barnen är enkla landsbygsbarn, fromma och oskadade, men utan några synnerligen framträdande, extraordinära dygder, med mindre fel, som allmänt tillhör barndomen. (Det är i övrigt intressant att notera att barnens karaktär representerar de fyra temperamenten).

Nu, hur betedde sig barnen under synsättningarna? När de stod och bad förut, föll de plötsligt på knä. Deras ställning var märkbart rät, deras ögon fasta framåt, så snart synsättningen blev synlig för dem. Vittnens vittnesmål visade att barnen ibland var oempfindliga mot yttre sinnesintryck så länge som synsättningarna varade. Ibland var de dock medvetna om sin omgivning, pratade med närvarande personer och kunde förstå deras ord. Frågor de ställde till synsättningen kunde höras av dem som var närvarande. Barnens beteende berodde inte på väderleken. De knäböjde utomhus även i mycket hårdt väder under de kalla vintrarna dessa år, inklusive minus 21 till 30 grader Celsius, och i snö och regn.

Barnen pratade med Vår Fru och ställde frågor om hur Hon tyckte om vad som hände, såsom om de skulle bygga en kapell, vilken yrke de fick tillåtas utöva. De bad synsättningen att avslöja sig själv. (Det vill säga att ange vem Hon var.) Svaret mötte inte barnens förväntningar, deras släktings och bekants.

Fader Staehlberg (föregångaren till nuvarande fader Diekmann, borttagen av Gestapo) ställde en fråga åt Vår Fru genom barnen under de första dagarna av uppenbarelserna. Ett direkt svar gavs aldrig. Annars ställde prästerskapet inga frågor eller lät dem ställas. Vår Fru talade bara några ord. Barnet Jesus leende över alla frågor, men svarede aldrig. Låt oss nu lista dagarna då något särskilt hände och när Vår Fru talade.

S:t Peters kyrka där barnen bad

På Marias himmelsfärdsdag 1938 flytte sig Vår Fru från uppenbarelsesplatsen längs vägen runt kyrkogården mot kyrkan och prästgården. Hon blev osynlig för barnen när hon försvinde bakom hörnet av prästgården. Detta händelse, liksom några andra, tyder tydligt på att barnen såg något som fanns utanför deras person (det vill säga inte en ungefär eidetisk entitet av sin egen fantasi!), annars kunde ett hushörn inte ha hindrat deras syn.

Till anledning av Marias himmelsfärd 1938 frågade barnen, "Mamma, visa oss din himmelsfärd!" Då flytte sig uppenbarelsen uppåt, Vår Fru leende och välsignande medan barnet Jesus vinkade med sin vänstra hand.

År 1938 såg Vår Fru Anni på den första uppenbarelsesplatsen två fredagar av det heliga hjärtat, när hon gick genom kyrkogården på vägen till mässan. Annars såg barnen aldrig mer uppenbarelsen från denna plats där de först sett henne, även om de passerade här nästan dagligen efter att ha återvänt från Göttingen.

Den 7 april 1938 hörde Anni orden, "Barnen, bed mycket mer!"

Den 12 maj 1938 frågade Grete, "Skall vi få sjuka?" Svar: "Inte ännu!"

Fråga: "Skall vi komma tillbaka varje kväll?" Svar: "Ja!"

Den 5 april 1939 frågade Maria en fråga som aldrig tidigare ställdes, "Mamma, vad vill du att man ska dyrka dig som?" Svar: "Som universums drottning och fattigasjälarnas drottning."

Fråga: "I vilken sorts bön skall vi då tillbe Dig?" Svaret: "I den lauretanska litanin."

Den 24 oktober 1939 hörde alla fyra barn orden: "Avslöja allt jag har sagt till er för prästerskapet!"

Den 26 januari 1940 såg Maria Gudomligan moder se mycket ledsen och gråta. När hon frågades, "Mamma, vad är det?" Svarade hon: "Barnen, bed!"

Den 29 september 1940 sade Grete, "Mamma, välsigna biskopsdömet!" Då välsignade Gudomligan moder. På den dagen skedde den högtidliga konsekrationen av Osnabrücks stift till Vår Fru.

Den 19 oktober 1940 såg alla fyra barn Jungfru Maria. När den första decennien av Rosariet bönades, föll barnen plötsligt på knä som de vanligen gjorde när uppenbarelsen blev synlig för dem. Mary Ganseforth bad högt: "Hej drottning!" Sedan ställde hon, som brukligt var, en serie frågor, bland annat: "Skall vi bygga en kapell eller en grotta? Vi skulle vilja. - Moder, hur vacker Du är!" Mitt i att ställa frågor blev barnen plötsligt tysta. Denna tillstånd varade i cirka tio minuter. Därefter frågade ett av barnen: "Moder, vilket sjuka person vill Du hela?" Svar: "Jag skall bara hela dem som kommer med rätt ande." (Till augusti 1943 hade pastorn i Heede rapporterat fem helningar av sjuka till sin överordnade, vilket han inte ansåg kunde förklaras naturligt). Därefter frågade barnen: "Moder, välsigna vår pastor och vår kaplan!" Den saliga modern välsignade dem. När uppenbarelsen hade försvinnit berättade barnen att de under dess försvinning fått ett meddelande med följande ord: "Berätta detta endast för den helige fadern!"

När de senare frågades, visade det sig att varje barn en och en hade fått meddelandet. Det är värt att notera att ingen hade väntat något särskilt den dagen. Barnen var i sina arbetskläder, så de undvek att gå till prästen för att rapportera. Endast på anmodan av sina släktingar gick barnen dit. Uppenbarelsen skedde denna dag på socknens äng, cirka 130 meter från kyrkogården. Barnen såg den mycket nära framför sig. (Meddelandet vidarebefordrades till nuntien i Berlin efter en tid, men fortfarande under kriget).

Sockenkyrkan S:t Peter där barnen bad

Den 1 november 1940 såg alla fyra barn uppenbarelsen på den ovan nämnda äng, men cirka 50 meter närmare kyrkogården. Det bönades: "Välsigna Dig, Maria, välsigna mig, Ditt barn!" Barnen ställde återigen de vanliga frågorna och bad flitigt om välsignelse, säga: "Välsigna oss, Moder, för vi är Dina barn! Vi vill göra allt Du säger! Berätta Din önskan! - Moder, ge oss Din välsignelse en gång till, Moder, gör det! - Moder, upplys vår överste herde, Moder, välsigna vårt sockenområde! Välsigna våra sjuka, Moder, välsigna våra bröder på fältet! - Moder, välsigna alla som är närvarande!" Grete ropade i slutet: "Moder, kommer Du igen?" Svar: "Ja!"

Den 3 november 1940 såg barnen Jungfru Maria för sista gången, alla fyra vid den första uppenbarelsens plats på kyrkogården. Barnen ställde återigen många frågor. Plötsligt blev de tysta. Efter en stund ropade Susi högt: "Moder, varför rör Du dina läppar? Tal högre, jag kan inte förstå dig." Hon blev mycket upphetsad av detta. Två gånger till ropade hon likt det i intervaller. Den tredje gången grät hon högt. De närvarande, några släktingar, började också gråta då de såg barnets beteende.

Just as on October 19, 1940, Our Lady had spoken to each child individually. The other children saw the movement of the lips, also how Our Lady gave the blessing to each one according to their secret, but they could not hear anything. At the end, Our Lady said: "Ni ska hålla denna hemlighet för er själva och berätta för ingen!"

Ordningen i uppenbarelsen av hemligheterna verkar ha varit: Grete, Anni, Maria, Susi. Efter att alla fått sin hemlighet och välsignelsen talade Vår Fru till de fyra tillsammans: "Nu, kära barn, som en farväl ännu den sista välsignelsen! Bliv trogna och goda mot Gud! Beda rosenkransen ofta och med glädje! Nu, adjö, kära barn! Hej då i himlen!" Grete utbrast: "Så kommer Du inte tillbaka alls? Älskade moder, kommer du inte till oss en gång under rosariets månad?" Svar: "Nej." (I Heede firas november som rosariets månad.) "Moder, ge oss välsignelsen!" Barnen ropade och fick också välsignelsen. "Välsigna även all prästerskapet!" Hon gav den sista välsignelsen på detta begäran. "Moder, vi tackar Dig!" barnen ropade efter den avgående modern, gråtande starkt. De övriga närvarande grät också.

Barnen gick omedelbart till prästgården och berättade för prästen. De gjorde ett mycket allvarligt intryck. Grete kunde inte helt hålla tillbaka tårarna ännu nu. Hon sade att hon fortfarande hade så många frågor. Innan de lämnade, bad barnen prästen om välsignelse, vilket är ganska ovanligt där och som barnen aldrig gjort tidigare. Hemma var de också nedtryckta i några dagar därefter. "Jag önskar hon hade tagit mig med!" sade en av dem. - Så mycket om händelsernas egentliga förlopp.

Händelsens inverkan, så långt man kan bedöma, är god. Barnen, deras närmaste släktingar, deras gemenskap och även deras när- och fjärrkretsar är religiöst uppmuntrade. Särskilt den fromhet som riktas till Maria har fått ett kraftigt skubbe. Varje katolik kommer att underkasta sig kyrkans dom, som ännu inte uttalats. Anropen "Universums drottning" och "De fattiga själarnas drottning" får åtminstone användas privat. Helgon och lärda personer har redan sagt och skrivit många vackra saker om innehållet i dessa anrop.

undertecknad Rudolf Diekmann, pastor, Heede på Ems, 29 juni 1941

Heedes bönesplats (gammal foto)

Följande är ett utdrag ur fältspräst Wunrams rapport...

Budskapet

All skapelse bildar en enhet i Guds ögon. Varje varelse lever sitt eget liv, men står i ett beroende och förhållande till helheten. Utöver detta finns det en topp, en överordning och underordning. Vid toppen av skapelsen är Kristus, om vilken Paulus säger: "Allt skapades genom Honom och för Honom. Han är huvudet i universum. Han är den förstfödde före all skapelse. Ty i Honom och på Honom skapades allt som finns i himlen och på jorden, synligt och osynligt, oavsett om det rör sig om troner eller maktområden eller välden eller myndigheter. Allting skapas genom Honom och för Honom. Han är före allting och universum har sitt tillvaro i Honom. Han är också huvudet över sin kropp, nämligen kyrkan. Han är början, den förstfödde från de döda, så att Han skulle ha företrädet i allt." "Ty det var Guds råd att låta all fullhet bo i Honom." Här och i Johannesevangeliets prolog ges en översiktlig syn på skapelsen med Kristus som huvud, mot vilken allt skapades (Kolossenser)!

Kristus förenar i Sig sig den gudomliga och varelseformiga naturen. Genom sin gudomliga natur är Han Son till den evige Fadern och står i en intim kärleksunion med den tredje gudomliga personen, Den Helige Ande. Genom sin mänskliga natur summerar Han som man alla nivåer av varelseformig existens i skapelsen. Ty redan Gregor den store pekar på att människan besitter materiens vara, livet med växterna, sinnen med djuren och själen, det andliga livet med änglarna. Så förenar Han i Sig sig själv och skapelsen. Detta desto mer eftersom till varelseformig existens hör av natur också den gudomliga varan för Honom. Han har detta från evighet. Men när vi beder i Trosbekännelsen: "Han tog kött på Sig genom Den Helige Ande från jungfru Maria", då kommer här sammanhänget mellan Skaparen och skapelsen till oss. Maria är den levande och animerade skapelsen som, antalad av Gud, talar sitt fria ja till Gudsons inkarnation. Så kan hon senare bekänna: "Högt lovade vare du bland kvinnor." I Maria möts Skaparen och varelsen. Genom Kristus blir därmed Skaparen och varelsen en.

I den historiska synen är Maria före Jesus Kristus. Ty från henne tog Han kött på Sig. Sannerligen "kommer allt ifrån Kristus", också Maria, men allt börjar genom Maria, även Kristus! I idéernas syn har Johannes och Paulus framför sig det grandiosa bild som Gud hade i sinnet vid sitt skapande, vilket han förverkligade i tiden. Till denna syn, till detta bild hör också misslyckandet av hans varelser och däremot den hjältemodiga livsledning och utmattningen av tjänsten hos Gudsmannen som därigenom kom till. Med andra ord, det nödvändiga lidande och försoningen hos Godsmannen. Men med detta också kärleken fullkomliggjord mot Fadern och bröderna, vilket verkar i Gudsmannen. Så sade Paulus: "Ty det behagade Gud att låta fullheten bo i Honom.... Och genom Honom försona allt till sig själv, görande fred genom sitt blod på korset, allting i himlen och allting på jorden!" Kol 1.4.13.ff. Så är Maria sambandet mellan Advent med dess uppfyllelse. Kristus har kommit, men Han ska ännu komma. Han kommer i sakramenten. Han kommer vid slutet för världens fullbordan. "Tills tidernas fullbordande skall Han vara den som väntas och som kommer. Han väntas av människosläktet och folken, av var och en av oss i vår andliga nöd och elände."

Alla dessa äventyr skall uppfyllas genom Maria. Hon förbereder och bringar om den fortskridande fullbordan, ty detta är grundlagen: Jesus per Mariam, Jesus genom Maria. Tro på Maria är lik gammal som Kyrkan. Men man måste skilja tro från förståelsen av tron. Den senare måste alltid nyförvärvas och stimuleras och djupligenas igen av den Helige Andes inbjudan. (Enligt biskop Kerkhoff.)

Så främjar en djupare äktenskap med Maria kärleken till Kristus, och en djupare kärlek till Kristus främjar tacksamhet mot Fadern. Drottningen Moder med den kommande världsfrälsaren som barn och drottningen med händerna sammanfaltade, är de inte talande gåvor åt vår tid som kan leda till en djupare förståelse och mer trogen lärjungsskap i tjänst hos Gud-Kungen?! "Allt och i allt Kristus!"

Orden

Form, ord och innehåll det är naturliga förloppet i livet. Så även här vid början har de två bilderna stått, till och med som levande person, som Universums Drottning och Fattigarnas Själars Drottning. Sanningarna angivna i bilden kompletterades sedan och djupligenas av livet och orden. För klarhetens skull kan de få orden nu listas i historisk ordning.

Den 7 april 1938 överraskades Anni av att se uppenbarelsen tre gånger. När hon frågade, "Vill Du säga något mer?" kom svaret med en mycket söt röst: "Barnen bönfaller mycket mer!"

Den 12 maj 1938 frågar Grete, "Skall vi få sjuka?" Svar: "Inte ännu!" "Skall vi komma tillbaka varje kväll?" "Ja."

Den 27 mars 1939 gav hon bara ett nick för alla frågor.

Den 5 april 1939 frågar Maria Ganseforth, "Moder, vad vill Du ännu bli tillbedd som?" "Som Universums Drottning och Fattigarnas Själars Drottning!" "I vilken sorts bön skall vi dyrka Dig?" "I den Loretanska Litanin!"

24 oktober 1939 "Avslöja allt det jag har berättat för prästerna!"

Den 25 januari 1940, uppenbarelsen med ett mycket allvarligt utseende och sedan gråtande sade "Barnen bönfaller!"

Den 19 oktober 1940 fick varje barn en hemlighet för den Helige Fadern. Sedan sa hon till dem alla tillsammans, "Berätta detta endast för den Helige Fadern!" När de frågade vad sjuka Du skall hela, var svaret, "Jag ska bara hela dem som kommer med rätt ande."

1 november 1940 Grete: "Moder, kommer Du fortfarande tillbaka?" "Ja."

Den 3 november 1940 får varje barn ett hemligt med notisen till alla: "Detta ska ni hålla för er själva och berätta för ingen." Därefter följer: "Nu, kära barn, som en avskedsvälsignelse! Bliv trogna och goda mot Gud! Beda rosenkransen ofta och glatt! Nu, adjö, kära barn! Hej då i himlen!" "Kommer ni inte tillbaka alls?" "Nej."

Anmärkning: detta är de få ord som hördes från barnen under tre år, plus hemligheterna. Under en period av sex månader finns det inga ord alls, bara leenden och nickningar. Vad barnens tålamod sattes på prov, men också deras kärlek till sanningen! Vad fantasi inte kunde ha fullfört under den tiden! Men hur attraktiv måste uppenbarelsen ha varit så att barnen förblev trogna oavsett det och under så svåra omständigheter! Men när, efter halvår, bryter uppenbarelsen sin tystnad första gången, är de få orden. "Barnen ber fortfarande mycket!" Och de gick för att be, varje kväll i mörkret....

"Ropade folket på ångestfyllda nätter, till vilka Gud gav löftet!" Ve vem som inte tänker på den gamla adventsropen under trogens nöden just då! Många saker kunde sägas om orden. Det första ordet efter halvårens tystnad "Barnen ber fortfarande mycket!" "Fortfarande" ... Professorn försöker "avråda barnen från överdriven religiös träning." Uppenbarelsen säger, "Ber fortfarande mycket!" Detta ord ges till Anni, men hon vidarebefordrar det. "Barn" så detta gäller alla, de fyra och oss också! Det sägs inte i en energisk befälshavande ton, utan med en "söt röst"!

"Sjuk..." "Inte ännu!" Just det att de sjuka helades var vad som satte folk i rörelse under Frälsarens livstid. Samma gäller och händer fortfarande idag på pilgrimsorter. Så säger man i Altötting: "De som ber blir tacksamma, de tacksamma bliva lovprisande, de lovprisande bliva kärlekfulla!"

"Sjuka fördes till Honom och Han helade dem alla." "Om ni inte tror Mina ord, så tro då Min gärning!" sade Herren. Men det står också: "Han kunde inte utföra under där på grund av deras otro!" "Utan tro är det omöjligt att behaga Gud!" Så när barnen frågar om de sjuka följer de ett hälsosamt troende sätt.

"Inte ännu!" behöver inte vara en avvisning. Just nu finns det något viktigare, bönen. Detta visas genom svaret på nästa fråga, "Skall vi be varje natt?" Svaret är klart och avgörande: "Ja."! Men detta betyder för barnen: att alltid riskera att bli upptäckta, avstå från vila och sömn, räkna med väderleksomständigheterna, efter en lång dag, särskilt på sommaren, anstränga sig i from bön! "Himlakungariket lider våld, och endast de som använder våld tar det!"

Den 27 mars 1937 bekräftar hon genom att nicka att hon vill säga något snart. Detta sker den 5 april 1937, det är onsdagen före påsken 1937. "Universums drottning" Varför inte "Världens drottning"? Mycket kunde sägas om detta, historiskt såväl som bibliskt och teologiskt! Man kan likställa båda termerna om man med världen menar hela skapelsen. Men begreppet har inskränkts starkt och ger ofta inte tillräckligt utblick över universum!

"Världen är i nöd," "världens lusta förgår!" "Bliv inte lik världen!" "Barn av världen, barn av ljuset!" Denna skala kunde fortsättas vilken som helst. På grund av den geocentriska världsbilden blir vår syn alltmer inskränkt. Inte utan anledning använde Pius XII uttrycket "Regina dell'unniverso" i Mariabönen, liksom i sitt cirkulärbrev. Tyvärr har han därför fått lite stöd hos vissa teologer, antingen av trångsynthet eller okunnighet. Även Liturgiska institutet i Trier valde medvetet "värld" som översättning i ovanstående bön eftersom det var "språkligt enklare!"

När Maria Ganseforth frågades om hon skulle kallas Världens drottning, svarade hon: "Men Gudomligan Moder sade Universums drottning!" Det är titeln som redan var vanligt hos grekerna sedan forntiden med "Pantanassa - allhärskare". För övrigt är det ju en motsvarighet till "Universums konung", så det är ganska liturgisk titel!

Varje år på Marias offerfest läser vi orden av Johannes Damascenus de fide orthdoxa: "Hon blev i sanning herre över alla skapade ting, eftersom hon blev Skaparens moder!" Så uttryckte sig också Pius XII redan 1956, sju år senare: "Maria är Universums drottning av öde, genom förvärv och insättande i detta ämbete. Och han lade till: Hennes konungavälde är ett moderligt-samhällelig!"

"De fattiga själarnas drottning" Vem är de fattiga själarna?

1. Folket på jorden, eftersom de fortfarande befinner sig i striden och inte vet hur denna strid kommer att slutna.

2. Själarna på reningsplatsen (skärselden), som väntar på befrielse. Det vill säga alla dem som ännu ska nå himmelns salighet, men inte äger den än.

"Regina animarum" - är det inte också titeln för tyskarna i Rom! Där båda grupperna, de levande och de döda, som medlemmar av en helig katolsk och apostolisk kyrka, finner ett hem i den eviga staden! "Lauretan Litany"-kyrkans bön med Marias titlar.

Låt oss nu betrakta de tre anropen:

1. "Avslöja allt jag har sagt till dig för prästerskapet." 24 oktober 1939

2. "Berätta detta endast för den helige fadern." 19 oktober 1940

3. "Detta skall ni hålla för er själva och berätta för ingen." November 3, 1940

Till 1: Paulus talar i 1 Kor. 12. 2 ff om de olika nådegåvorna (epistel på den tionde söndagen efter pingst) och lägger till: "Allt detta verkas av en och samma Ande, som fördelar åt varje enligt sin vilja!" Men Den Helige Anden har bestämt Kyrkan som förvaltare av nåden, och i henne prästerskapet. De trogna skall först vända sig till prästerna, som i sin tur måste stå och förbli i kontakt med biskoparna. Heede sockenpräst har konstant informerat biskopen!

Till 2: Genom de politiska förhållandena och ännu mer genom krigshändelserna gjorde kontakten med Rom det svårare. Man ville grunda en tysk kyrka fri från Rom. Så kan man fundera över detta uppdrag. Men låt oss nöja oss med några tankar. Varje barn får sitt hemliga individuellt. Var och en är individuellt ett medlem av Kristi kropp och ansvarig för hela, medansvarig för Guds rike. Det liknar en belöning och lovord till vår mest välsignade ärkebiskop för hans trohet mot Rom att redan barnen har blivit vägledda till den Helige Fader. Hur kommunikationen skulle ske sägs inte. På sockenprästens instruktion skrev barnen individuellt ner sitt hemliga och lät det överlämnas till biskopen för vidarebefordran. Så är det inte bara sammanhållning i bön med varandra, utan också med kyrkans huvud, påven!

Till 3: Varje av de fyra flickorna får ett mycket personligt ord, en hemlighet, som endast är avsedd för den själv. Det finns integritet, som skall respekteras absolut, eftersom var och en är individuell personlighet, en unik tanke hos Skaparen. Även den begåvade mannen och han ännu mer har sina personliga områden. Han är inte ett byte för andra som gjort och fortfarande gör sitt liv möjligt till martyrdom, till ångest! Den sanna ledaren och brudgummen av själarna är Frälsaren. Mänskligheten är bara ersättare. Denne tanke uttrycks mycket fint i encyklikan "Mystici corporis". Så finns det grader av ansvar! Det finns sockenfamiljen eller stiftet, sedan den universella kyrkan med påven. Ändå förblir den enskilda själ fullt ansvarig för sina handlingar och måste också en gång ge redogörelse helt personligt.

Så hjälper Drottningen, eller snarare Drottningen att bygga upp Hennes Gudomliga Sons rike i själarna, i gemenskaperna och i världen. Hon leder och vägleder under tre år och ger mycket personliga instruktioner i slutet. Barnen har mött modern och den gudomlige sonen. I fallet med avresande Moder läggs välsignelsen till och inbjudan att be rosariet. I denna bön har de alltid mötet med Modern för ögonen från det första träffmomentet till himmelsfärden. Så, för dem som en avslutning på dessa händelserika år och uppmuntran, är ord av den avgående modern "Farväl i himlen!"

Vad fin spiritual vägledning står bakom detta, och vad konst att säga så mycket på så kort tid med så få ord! Universums Drottning, Fattiga Själarnas Drottning Hon är också drottningen till denna gloriosa bön av kristna, Drottningen över den Allra Heligaste Rosarien.

Bön till Vår Fru i Heede

Kära Vår Fru i Heede, drottning av de fattiga själarna i skärselden, hör våra glödande bön för linder av dessa lidande själar.

Som du är den sanna kärleksfulla Barmhärtighetens Moder, låt nåderna från ditt oskuldiga hjärta tränga in i det mörka fängelset för rening och fall som en frisk dagg över dem som lider där.

Och du, älskade Försvarare, be din gudomlige Son att tillåta genom de oändliga förtjänsterna av hans kostbara blod att tränga in i mörkret som en strål hopp och ljus över de fattiga själarna, särskilt dem som är inskriberade i Purgatorieförbundet, och själarna av ... (infoga namn), genom förtjänsterna av Jesus Kristus vår Herre.